Hoppa till huvudinnehåll

Historia

Ungdomsrådgivningen anses ha börjat redan på 1950-talet i Finland. Då riktade sig rådgivningen främst till unga som flyttade från landet in till staden.

Åren 1953-1977 gav Helsingfors stads ungdomscentral rådgivning åt helsingforska eller inflyttade ungdomar om till exempel fritidssysselsättningar, studiemöjligheter och föreningsaktiviteter i huvudstaden. Ungdomscentralen försökte med hjälp av ungdomsinformationen få ungdomar som inte hör till någon förening att delta i ungdomsverksamheten.

I Åbo började man planerad ungdomsrådgivningen år 1957 och själva verksamheten inleddes två år senare. I Åbo grundades ett eget kontorsutrymme för rådgivningsarbetet år 1969. Samma år beviljades Ungdomarnas Informationscentral ett bidrag för verksamheten där ungdomar som flyttat till Åbo gavs rådgivning. 

Rådgivningen till de inflyttade ungdomarna anses vara banbrytande inom ungdomsinformations- och rådgivningsarbetet. En fortsättning på detta arbete är den europeiska ungdomsinformationen och dess takorganisation ERYICA (European Youth Information and Counselling Agency). Det finländska ungdomsinformations- och rådgivningstjänstenätverket har deltagit och deltar fortfarande aktivt i ERYICAs verksamhet. 

I Europa grundades de första rådgivningsställena för ungdomar på 1960-1970-talen i Belgien, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Sakta men säkert började verksamheten även omfatta olika sektorer och ungdomarnas särskilda problem. 

Den mest kända och även en av de äldsta arbetsformerna är de fysiska punkterna och centrumen för ungdomsinformation och –rådgivning. Utgångspunkten för tjänsterna har då varit samma som idag: att möta de ungas informationsbehov och att erbjuda en högklassig handledning, rådgivning och stöd. 
 
Metoderna och verktygen har dock varierat och förändrats genom åren. Ungdomsverksamheternas rådgivningsarbete baserade sig på den ungas frivilliga deltagande. De unga tog kontakt med ungdomshandledaren per telefon, brev eller personligt besök. 

Den tidigaste ungdomsinformationen hade i huvudsak sin utgångspunkt i problemet, medan utgångspunkten för ungdomsinformations- och rådgivningsarbetet på 2000-talet är att stärka de ungas delaktighet och jämställdhet. 

Ungdomsinformations- och rådgivningspunkten Kompassi grundades år 1983 på den plats där de unga då bäst gick att nå, alltså i stationstunneln i Helsingfors. Målgruppen för Kompassi var de unga som spenderade tiden vid stationen och rådgivningens tyngdpunkt låg på att reda ut de ungas livssituation samt på ungdomsrådgivningen. På ungdomshuset Santaholma i Uleåborg grundades en ungdomsinformations- och rådgivningspunkt det internationella ungdomsåret 1985. 

År 2005 möttes nätverket för ungdomsinformations- och rådgivningsarbetet i Uleåborg för att fundera över en nationell modell för koordineringen. Utbildningsministeriets ungdomsenhet gav då koordinationsuppdraget åt Uleåborgs stads ungdomsväsende. Verksamheten inleddes i början av år 2006 då Ungdomsinformations- och rådgivningstjänsternas nationella koordinations- och utvecklingscentral föddes. Idag heter det Utvecklingscentret för informations- och rådgivningstjänster för unga Koordinaatti. 

Källor: 
Timonen-Verma, P. 2003. Nuorisotiedotus- ja neuvonta Suomessa.Timonen-Verma, P. & Fedotoff, J. (toim.)Näkökulmia nuorisotiedotus- ja neuvontatyöhön. s.109,152-153 
Heikkinen, M. 2006. Kotikäyntejä, valistusta ja diskoja. Heikkinen, M. (toim.) Keinut, filmit, kerhot ja tatsat. Etnologinen katse nuorisokulttuuriin. s. 139

Prenumerera på våra nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad om alla våra tjänster, evenemang, utbildning och projekt.
Vi tillhandahåller också information om aktuella frågor inom ungdomsinformation och rådgivning.

Till nyhetsbrev!